Avlösning!

 7 februari, 2018 |
|
0

Turnébloggen har varit lite tyst, beroende på intensivt konserterande och inte minst en liten vaktavlösning – några musiker och administratörer har åkt hem och ersatts av nya, lätt jetlaggade (men glada) medarbetare. En av de gladare är jag själv.

Strax innan jag kastade mig iväg till flygplatsen för att ansluta till USA-gänget, drabbades jag av plötslig empati. Kunde det vara så att musikerna där borta saknade något hemifrån. Tiden var knapp. Jag öppnade därför kylskåpsdörren och ryckte ut den nyinköpta tuben med Kalles Kaviar. Jag halade fram tuben på min första USA-frukost och omedelbart krympte innehållet i tuben i händerna på kaviarsvultna medarbetare. Självklart utspann sig också de sedvanliga svenska samtalen om hur man bäst klämmer på en kaviartub. Tubens saga är nu all – redan dag två fick jag stryka de kvarvarande namnen på ”kaviarlistan”.

Samma dag kunde jag konstatera att några saknar såväl kaviar som de nära och kära, så har de första två veckornas turné i Florida med omnejd gett strålande musikaliska resultat. I det avseendet saknas inget. På den första konserten jag hörde (Clemson, South Carolina) spelade HSO tillsammans med Stefan på ett för mig omtumlande och närmast magiskt vis. Som vanligt när det gäller musik är det närmast omöjligt att översätta i ord, så det tänker jag undvika. Helt klart är dock att något händer när ett gäng musiker på den här nivån delar dagar och nätter ”on the road” och spelar många konserter tillsammans. Närheten till varandra avspeglar sig i spelet och förmågan att som musiker ”lyssna runt hörn” (vet inte hur jag bättre kan beskriva fenomenet) är på topp.

Jag fick också uppleva en delvis annan applådkultur än vi är vana vid hemifrån. Efter Rachmaninovs pianokonsert som avslutade första halvan, ställde sig publiken upp mangrant (efter att ett antal högljudda ”Yeah!” hörts i salen) och brände av en intensiv men kort applåd. Hemma är vi visserligen bortskämda med en varm publik som bjuder på stående ovationer, men de brukar liksom komma mer smygande, som ett långt crescendo och dessutom hålla i sig. Detta togs igen efter paus och Tjajkovskijsymfonin. Publiken gick ut lika hårt som före paus men höll denna gång i applåderna så hårt att de belönades med ett extranummer: svängande och färgprunkande ”Beatnik” av Tobias Broström.

Ikväll spelar vi på Grand Opera House i Wilmington – återkommer inom kort med ytterligare en rapport!
På bilden ovan syns Stefan Solyom jamma loss medan musikerna värmer upp inför repetition. 

/Fredrik Österling, Chef Helsingborgs Symfoniorkester

LEAVE A COMMENT

Please wait......